måndag 16 juni 2008
Rör inte min bebis
En av de punkter som Stefan varit oerhört bestämd med ändå från början är att vi inte får säga några elaka saker om bebisar i boken. Vi har dock funnit det oerhört svårt, ja nästan plågsamt, att skriva en handbok om journalistik utan att förolämpa en och annan bebis.
Vi erkänner att vi i vårt första manus skrev några riktig elaka saker om bebisar - födda, ofödda, döfödda. Vi är på intet sätt stolta över det. Men det går inte undvika att bäbisar spelar en oerhört central roll i svensk journalistik just nu. Bebis-drama är det där lilla extra som kan göra en karriär.
Jag gjorde faktiskt ett försök förra året att bluffa bebis och skrev en "pappa"-krönika till tidningen Mama. Det var jag, Petter och Dogge Doggelito. Jag liknade bebisar vid Hitler. Men blev dessvärre påkommen när Mama ville att jag skulle skicka bildbevis på mig och mamma-magen. Så jag fick inget vidare förtroende. Fan.
Om det hade gått vägen hade min nästa bok hetat Bebisdiktaturen.
Den hade med all sannolikhet gjort mig ekonomiskt oberoende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag anser att Stefan hade rätt. Det var inget som tillförde resonemanget något alls, och även om det inte var elakt menat eller formulerat så skulle det nog ha uppfattats så. Det hade ingen tjänat på och vore alltså helt och hållet meningslöst.
Machiavelli skulle ha blivit besviken.
Hur mycket hjärtar jag dig just nu? Väldigt mycket.
(Ta och plocka på dig senaste numret av Re:public service där jag skriver om barnfrihetsrörelse, vetja.)
Bebisar är diktatoriska, det har jag aldrig förnekat. Men det var inte riktigt det det handlade om.
Julia: Ska kolla in Re:public.
Stefan: Jag vet. Men ändå... Förresten vi vill lägga in några av dina fantatiska kommentarer i manuset som personliga faktarutor. Men andra ord, helt enkelt, så är det såhär: vi behöver fler.
Jag kan leverera hur mycket som helst. Får jag royalty?
Du kan få ett signerat ex av boken.
den är jätte söt
Skicka en kommentar