Tips

Jag gillar era storstilade power-råd, men det saknas vissa grundläggande tips om hur man överlever på en stor mediearbetsplats. Ett viktigt verktyg är kallpratet. Det måste man behärska (om man inte vill branda sig som "kufen"). Några samtalsämnen att prova:

Kaffe. Att klaga på kaffet funkar alltid. Journalister älskar det. (När jag jobbade på Dagens Industri blev jag en sådan kaffemartyr att jag fick en mockabryggare som las-present.) Att ge sig utanför huset och köpa en finkaffe är dock inte att tänka på. En del i identiteten är att det ska göra ont. Att klaga på magsmärtor och slinka in på toaletten med en Expressen/Aftonbladet ses varken som onaturligt eller osmakligt.

Skvaller. Allt skvaller funkar egentligen. Bättre är branschskvaller, och allra bäst är branschskvaller om konkurrenter. Fredrik Virtanens lön per krönika (under förutsättning att den är löjligt hög) i Aftonbladet, är info som ger toppoäng på Expressen. Äkta skvaller om sex/fylla/otukt ger höga poäng överallt.

Springsteen. Jag har egentligen inget emot "the boss", men stämningen på, säg, DN när han kommer hit på en spelning är... sjuk. (Kan bara jämföras med upphetsningen vid någon riktigt spektakulär nyhetshändelse, typ Malexander.) Att ha vissa grundläggande kunskaper om Springsteen är därför ett måste. Öva in fraser som: "Mitt liv förändrades när jag fick The River i julklapp 1980." (Måste naturligtvis anpassas till din faktiska ålder.)

Dom själva. Se alltid till att ha lite koll på tidningens "rävar". Vem som fått stora journalistpriset, absolut, men även saker som att personen i fråga tillhörde det "klassiska journalistgäng" som gjorde New York osäkert 1978-84. Som belöning får man med största sannolikhet en godbit som kan användas i punkten "skvaller" ovan.

Zlatan. Ett lika enkelt som farligt ämne. Här gäller det att, som en vindflöjel, välja rätt sida. Pratar man med Jan Majlard på SvD (såga, såga, såga) eller någon på Expressen kultur (hylla, hylla, hylla). Fingertoppskänsla krävs.