Lite mer om lärarbarn.
Journalisten är ju egentligen en lite modernare slags ”lärare”. Eller åtminstone är det ju så som yrket har utvecklats. Från att ha varit betraktaren till att betrakta sig själv. Från att förmedla kunskap till att skapa den. Från att intervjua experten till att själv bli ”experten”. Hur ofta ser man inte paneldebatter i vitt skilda ämnen där alla inblandade är eller har varit journalister?
Journalistyrket är en lite mer spännande version av läraryrket. Vilket ju kan förklara varför så många lärarbarn blir journalister. Lika, men ändå inte. Det är lite som hårdrockversionen av läraryrket.
Och det har ju även en hel del fördelar.
– Man behöver inte vara snäll, inte ens mot barn.
– Man kan bli känd.
– Man får ligga med sina elever.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Jag vill inte förstöra din tes, men var har du fått kopplingen "lärare föder journalister"? Jag känner inte någon med den bakgrunden.
Det är såklart ingen vetenskap, mer en känsla.
Kanske en generationsgrej. Känner ett dussin journalister med den bakgrunden.
Även typ Sofi Farhman av artikeln i Café.
Vadå, jag får inte ifrågasätta eftersom jag är för gammal? Mina kompisars föräldrar har yrken som droskförare och grosshandlare?
Haha, bara lite klassisk härskarteknik.
Min mamma är fritidsledare. Och min pappa vickade som kemilärare ett par år på 80-talet. Räknas det?
Jonas: Det tycker jag.
Skicka en kommentar