En mara i ordets rätta bemärkelse

Jag siktade på sub4, men kom i mål efter fyra helvetiska timmar och sexton vidriga minuter. Stockholm Marathon 2008 var, vilket förmodligen syns på bilden, en ganska svettig upplevelse. Inte en enda av de 42195 metrarna kändes det minsta behaglig att springa. Jag mådde som en rejält bakfull människa från början till slutet.
Däremot var det skönt att komma i mål. Allan (mannen till vänster) var nästan en timme snabbare än mig, men tyckte också att han sprang lite kassare än han tänkt.
Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ser något trösterikt i det, men jag är väldigt glad över min medalj.

Bokkoppling: Jag kom på upplägget för ett helt nytt kapitel som jag tror att Anders ska få skriva. Säga vad man vill ( "trettioårskris" ) om långdistanslöpning – ibland får man väldigt bra idéer när man springer. Det skulle man i och för sig kanske få även om man bara satt och tog det lugnt under lika lång tid, men det vill jag inte tänka på just idag.