Det blev inte så mycket helgande av vilodagen. Natten tills i söndags kom jag hem från en arbetsresa till Italien som jag tyvärr inte kan säga särskilt mycket om just nu, mer än att den var rätt hektisk. Resten av dagen gick åt till att sitta och korra boken tillsammans med Anders. Vi ändrade åtskilliga "Internet" till "internet", plockade bort några "naturligtvis" och andra ord som tyvärr lätt letar sig in i språket när skriver som mest inspirerat.
Vi hade även rätt roligt åt att vi delade några språkliga tics. Till exempel visade det sig att bägge av någon anledning överanvänder uttrycket "helt enkelt". Nästan varenda sida innehöll minst ett "helt enkelt" och min teori är att det inte beror lika mycket på språklig fattigdom utan snarare är ett uttryck för önsketänkande om att saker och ting ska gå exakt så. Vilket i sig, förstås (ett annat ord som överanvänds av mig), förmodligen är ett önsketänkande det med. Vi har även under skrivandets gång hela tiden bråkat om just enkelhet, att allt ska vara lättfattligt och klart uttryckt i stället för snyggt, självgott smart. Det blev helt enkelt för mycket av det goda.
En annan sak vi noterade: Nästa gång ber vi Stefan läsa boken bakifrån. Hans anmärkningar är betydligt mer detaljerade i början än mot slutet. Däremot är de väldigt underhållande, få personer jag arbetat med kan få in så mycket undertryckt vrede och bitterhet i sina textkommentarer. Särskilt roliga utbrott har vi lyft in direkt i texten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
naturligtvis, helt enkelt men även självklart, egentligen och verkligen är slö-ord.
För att inte tala om; "det säger sig självt"
... spännande att dessa uttryck ofta förekommer när det är något som absolut inte säger sig självt.
Jag vet inte om jag har kunskapen att läsa baklänges, men jag ska göra mitt bästa. Det är alltid en utmaning att orka "ända in i kaklet", det gäller tyvärr de flesta från skribenter till korrläsare. Och så jag då.
Jenny Maria: på dom bara!
Jenny Maria: Du har självklart och helt enkelt rätt. Jag tror man försöker lura sig själv med att resonemanget blir klarare med hjälp av några ord som understryker att så är fallet. Själv inbillar jag mig att jag börjat använda dem med högre frekvens på äldre dar. Det är oroväckande.
Klas: kanske på grund av att du ofta tycks få betalt per ord (dock inte av mig)?
Det används helt klart ofta som utfyllning i texter. Lite bark i mjölet.
Men en del sådana tics är mycket användbara, speciellt i tal. Jag älskar "Är det sant?". Funkar nästan med allt.
Mitt värsta tic är nog "grejen är" - som tur är mest i talad text då, vilket innebär att folk kanske vill slå mig men det finns inga bevis för det dagen därpå.
Det är som om förstärkningsorden arbetar mot en. (?)
"Är det sant?" är bra, det tyder på att man lyssnar, att man är en person med förmåga att reagera intesivt och är intresserad av sin omgivning.
Ett av mina tics är "Vid Gud" - jag vill använda det överallt.
Det bästa med "Är det sant?" är att det fungerar även om personen säger något sorgligt eller glatt.
Därför använder jag det ute, när jag inte hör vad folk säger.
Personligen använder jag mig mest av den nervösa harklingen och att stressat/nervöst flacka med blicken.
Det kommer vi inte att lyfta fram som ett lyckat exempel i boken.
Det blev inte så mycket helgande av vilodagen (går en vilodag att helga?). Natten tills (tills?) i söndags kom jag hem från en arbetsresa till (inte till, i) Italien som jag tyvärr inte kan säga särskilt mycket om just nu, mer än att den var rätt (rätt SÅ ... den kan ju inte vara fel hektisk) hektisk. Resten av dagen gick åt till att sitta och korra (!?) boken tillsammans med Anders. Vi ändrade åtskilliga "Internet" till "internet" (varför?), plockade bort några "naturligtvis" och andra ord som tyvärr lätt letar sig in i språket när skriver (?) som mest inspirerat.
Han måste ha fullt upp, korraren.
Någon i spalten för kommentarer har börjat använda ord med högre frekvens.
Hur låter de orden? Så länge dom inte används mer frekvent så får dom ha hur hög frekvens som helst för mig. Ja ja. /Skelleftebo
Skicka en kommentar