”Bli inte förläst” var en mening jag växte upp med. Så fort jag fördjupade mig i en bok så varnade någon i min närhet mig med dessa ord. Kanske allra oftast kom de från min pappa. Jag minns att jag en gång frågade honom vad ”förläst” betydde.
Vad hände egentligen när man blev ”förläst”? Han svarade svävande att de betydde att man skulle försvinna iväg och förlora kontakten med verkligheten. Ett tillstånd där så många ord och idéer fyllde hjärnan att man skulle bli annorlunda, kanske rentav galen. Jag uppfattade det som att man skulle bli psykiskt sjuk.
Som ni säkert förstår växte jag upp i ett hem utan böcker. Min pappa var själv ganska stolt över att han inte hade läst en enda. Vi hade dock ett ovanligt stort VHS-bibliotek med klassiker av Chuck Norris, Steven Seagal och Charles Bronson som kan sägas utgöra grundstommen i min kulturella bildning.
Men jag tror min pappa varnade mig för att bli ”förläst” eftersom han såg att jag riskerade att trilla dit. Att jag en dag skulle börja läsa böcker. Det lockade mig.
Jag förstod långt senare vad ”förläst” egentligen innebar. Det betydde inte att jag skulle bli psykiskt sjuk. Det betydde snarare ”lämna oss inte”.
Inget skapar distans såsom bildning. Han hade rätt när han varnade mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Anders, jag ber om ursäkt. Har alltid förutsatt att du är sprungen ur Jönköpingsadeln. Själv kommer jag ihåg att jag läste en bok, jag kanske var tolv-tretton år, där det stod "erigerad". Jag trodde länge att det betydde koppargrön, som i "ärgad". Jag fick inte ihop det.
Det finns en kristen överklass, men om jag hade tillhört den hade jag nog givit ut böcker om Backmasking och hur Starway to Heaven baklänges låter som "Oh here's to my sweet Satan".
Ursäkta att jag lägger mig i men min pappa tryckte alltid på själva obildningen som den finaste av alla meriter. Att Roy Orbison aldrig tagit en sånglektion var hans främsta tillgång.
Samma fenomen återkommer också i det faktum att hela min familj tycker att det är fusk att slå upp något när man löser korsord. Korsordsbok är nästan okej, men uppslagsverk är fusk. Fan vet hur man ska lära sig något nytt.
Att du skriver Starway to heaven tolkar jag som en medveten felskrivning för att markera att du aldrig lyssnat noga på låten eller kramat konvolutet till Led Zeppelin IV. Snygg distansering.
Haha. Det stämmer.
Konvolut. Enda gången jag har hållit i en vinylskiva är när någon "cool" fransk dj-grupp skickat dem till mig. Vad ska man göra med dem, kasta frisbee?
Min Pappa älskade Pandora. Jag gillar inte musik.
Jag känner igen mig i din beskrivning. Mina föräldrar är besvikna på mig för att jag:
1. Inte blev murare.
2. Slutade spela handboll.
3. Inte gjorde lumpen.
4. Inte tog körkort.
5. Flyttade.
Jag är stereotypen för en "förläst". Jag svävade iväg...
"Gå nu inte och förläs dig" - för mina föräldrar var det lika illa som sinnessjukdom, "han/hon har blitt förläst" och det var lika med oduglig, förstörd för riktigt arbete.
I första ring i gymnasiet sa en lärare till mig att jag borde fundera över en karriär inom den akademiska världen och jag tänkte "vad är det för värld?"
Här ett gammalt inlägg om just den här diskussionen: http://utsiktfrannedrebotten.blogspot.com/2006/12/om-medelklassen-som-kulturbrare.htm
hej!
Du beskrev så talande om hru dt är att växa upp i ett hem där itne böcker har betydelse, där varken bildning elelr utbildning är viktigt. Men som du skrev på slutet. Egentligen betydde ordet förläst "lämna oss inte"
Jag hoppas att din pappa har förstått att böcker inte är farliga
Hälsningar
Marianne
Hej.
"Förläsa" sig kan man göra även från andra än sina föräldrar. Känner mig som ett drygmiffo i en massa sammanhang för att jag är märkt va min utbildning.
Böcker är inte farliga kanske, men jag känner definitivt att jag blivit präglad av min utbildning på ett sätt som försvårar en del
social samvaro.
Skicka en kommentar