Hur många härskartekniker går det att identifiera hos Jan Guillou i det här korta stycket i Fokus intervju:
"En förklaring kan förstås vara att många har sett honom i debatter på tv, där han med uppenbar vällust och ofta med rejäla doser öppet förakt och hån attackerar sina motståndare.
– Jag brukar vinna debatter, för där är det brutalitet, snabbhet och hänsynslöshet som gäller, snarare än ett förhållande till sakfrågan, säger han.
I dag finns det ingen han inte skulle våga möta, hävdar han. Sedan hejdar han sig och kastar en blick mot grannbordet och den kvinnliga debattören med rötter i Kurdistan.
– Hon som sitter där, säger han lågt, det är en otäck jävel. Det finns inte ett spår av intellektuell hederlighet i det hon gör – men det hon gör är effektivt. Det är den person jag minst av alla skulle vilja slåss mot i tv. Inte för att jag kan mindre än hon om något – möjligen med undantag för Kurdistan – utan för att hon kommer att ta skamgrepp på mig och när jag klipper till henne så är det jag som förlorar i alla fall."
PS: Tja, han är ju inte sublim.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
Nä han är inte sublim - men är det inte "subtil" du menar här?
JM: Ett bättre ord, tackar.
Bättre? Det är ju det enda korrekta valet i det här fallet.
Stefan: Din gamla språknazist. Har du inget bättre för dig?
Brutalitet Stefan, brutalitet.
felsägningen "sublim"/"subtil" hade funkat som eget kapitel i er bok. Detta på tal om härskartekniker, faktiskt: tidningschefer testar ibland sina underordnade genom att medvetet säga "sublim" i stället för "subtil", och gör det ofta. Genom att sedan analysera vem som rättar honom och inte, vem som kanske inte ens kan hålla sig för skratt, och framför allt, vilka av journalisterna som SJÄLVA börjar säga fel för att behaga chefen (och t o m skriva fel), genom att analysera allt detta kan han få fram en hel del matnyttig info om sin redaktion.
Fredrik Helmertz på Hachette är en mästare på detta.
För övrigt är just sublim och subtil två extremt olika ord, praktiskt taget varandras motsatser. Att då börja gapa "språknazist" är i sammanhanget inte värdigt en litterär debutant!
Se det som en faderlig tillrättavisning. Jag har själv fått ett par ordentliga härskar-hurringar för denna sammanblandning. Numera har jag Ingegerd Råman-glas.
Kjell: Mycket intressant. En fantastisk metod. Jag ska testa den på min assistent.
Ang användningen av "din gamla språknazist". Försökte, helt enligt blogginlägget, trycka ner/misskreditera Stefan genom att
1. Kalla honom gammal.
2. Göra honom till fascist.
Tydligen för "subtilt".
Kjell vilken karaktärsbedömning gör man om någon "inte ens kan hålla sig för skratt"?
Ett annat oskick är ju de personer vilka ägnar sig åt att devalvera ordet sublims värde genom att använda det där de borde haft ett annat positivt laddat adjektiv.
jm: socialt handikappad, bristande impulskontroll, möjlig överdriven narcissism.
WOW - det är en hel lära.
Skicka en kommentar