Egentligen är jag förstås lika fåfäng som gemene man, men det finns undantag.
Inför de flesta intervjuer jag gör brukar jag försöka klä mig antingen fult eller totalt ointressant. Jag vill framstå som ett blankt papper eller ett glas vatten just för att den jag träffar inte ska känna att han eller hon på något sätt har något att bevisa.
På sistone har jag dessutom börjat anlända med cykelhjälmsfrisyr och ett rödmosigt ansikte (av den typ man får när man trampat fram några kilometer i ett lagom ansträngande tempo). Det funkar över förväntan. Folk ler nedlåtande och säger roliga saker. Jag ler vänt och begagnar mig av en dum min som jag förfinat framför spegeln.
Min tes är att det blir bättre svar när ett intervjuoffer föraktar journalisten lite lätt. Är man för välklädd kan man nästan förvandlas till ett hot.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Det är därför du funderar på väst?
Klädvalet är naturligtvis en mycket viktigt intervjuteknik. Men är rödmosigt ansikte efter cykeltur verkligen bra? Jag har alltid fått höra att man skall undvika flås och blank panna då det kan göra intervjupersonen stressad.
Haha. Motsäger inte den andra meningen att det finns undantag?
Egentligen är jag förstås lika fåfäng som gemene man, men det finns undantag.
Inför de flesta intervjuer jag gör brukar jag försöka klä mig antingen fult eller totalt ointressant.
Det låter ju, tja, fåfängt liksom.
klas!
Det här påminner mig om ett råd du gav mig för många år sen: om en engelsktalande person är svårintervjuad, disträ etc: börja prata väldigt dålig engelska. Då aktiverar man personen lite, och blir ofta mkt bättre omhändertagen.
Eller var det Anders Dahlbom som sa det här? känns hur som helst som att det passar här. Bra tips, jag använder det regelbundet.
Det kanske är det som är grejen med dialekt också. Förakt för gotlänningar.
Emil: Jo det var nog jag, jag brukar börja tala lite med vad jag tror är tysk brytning när det känns som att en engelskspråkig intervju börjar gå åt helvete.
EGR: Jo, den gör nog det. Men är man hundra procent fåfäng tror jag inte att man vågar bryta mönstret och klä sig medvetet fult. Det händer ofta att jag köper plagg som jag ser som perfekta för en intervjusituation. De får sedan ligga på en egen hylla i garderoben.
Johan: Visst folk blir stressade om det verkar som att man ska få en hjärtattack alldeles framför dem, men jag menar att bara var lite allmänt småäcklig.
Skicka en kommentar