"Genomgången av krönikör-stereotyperna är det mest mediepricksäkra jag läst sedan Michael Mustos dissekering av olika Manhattanskribentstilar i Village Voice i slutet av 90-talet."
- Fredrik Wikingsson.
Boken är helt underbart bra. Genialt hur ni lyckas vara "ironiska" och hjälpsamt äkta på samma gång.
- Kjell Häglund, Redaktionschef på Residence och grundare av Weirdscience.se
Läs den. Och applådera marknadsföringskampanjen.
- Martin Jönsson, tf chef för SvD.se
Ekman och Rydell tipsar om hur du säljer dig själv utan att rea bort din själ. Råden är helt enkelt för bra.
- Nina Svanberg, Norrbottens-Kuriren. Betyg 4/5 kurirhästar.
Den är full av konkreta, handfasta och roliga råd för dig som är up and coming, men även för dig som misstänker att du kanske är down and going. Med andra ord måste du äga den här boken, vem du än är – branschräv, hangaround eller dropout.
- Andreas Ekström, Sydsvenska Dagbladet
Grattis till en fantastisk bok! Den kommer att skänka mig inspiration långt bortom de timmar det tog att läsa den.
- Joel Persson, art director Café
Duracelldriven mediedandyism
- Björn Wiman, kulturchef Expressen
Det sorgliga är att deras iakttagelser ofta är på pricken.
- Jonas Thente, litteraturredaktör DN
Här finns både konkreta och bra råd till alla journalistaspiranter – oberoende om man vill skriva för modemagasin eller inte.
- Philip Teir, Expressen
Med tonvikt på hur man förvandlar sig själv till sin egen PR-apparat är den här boken utmärkt läsning för alla som vill ta sig fram i den snåriga medievärlden eller av annan anledning intresserar sig för mediebranschen.
- Björn Owen Johansson, Borås tidning
Nu har jag själv elever och jag har köpt ett ex av boken till dem. Jag säger till dem: Läs den här för det står mycket i den jag hade behövt läsa när jag utbildade mig till journalist.
– Julia Svensson, Ystads Allehanda
Rydell och Ekman ger konkreta tips och råd om hur man kommer runt de värsta falluckorna och förödmjukelserna inom branschen och istället vänder dem till sin fördel. De är inte på något sätt ute efter att förändra villkoren – de vet att det är omöjligt. Branschen är patologiskt immun mot självkritik…
- Tor Billgren, Sydsvenskan
Vill man veta hur man skriver en nyhetsartikel, lär sig intervjuteknik, etiska spelregler och andra normer får man dock leta någon annanstans. Men eftersom de böckerna redan har skrivits fyller Ekman/Rydell ett tomrum. Och de gör det bra.
- Anna Hultman, VästerviksTidningen
Inlägg
11 kommentarer:
Haha, Anders, dina svar är väldigt bra men upp till Natalia Kazmierskas nivå når du inte än. Tre ordentliga örfilar på typ 500 tecken. Världsklass.
Ja, stabilt av Natalia. Kunde bara lägga mig som en kuvad hund i kommentarerna. (Kör hundtema idag: http://www.weirdscience.se/?p=1546)
Men... är tre örfilar på 500 tkn verkligen "världsklass"? Får inte Charlie Brooker in minst tre örfilar per bisats – och åt tre olika håll?
Fast samtidigt blir resultatet att Kjell på sätt och vis får rätt. Kulturdebatt blir roligare, snabbare och på ett bra sätt lite hårdare och mer intressant på nätet. Vem skulle vilja vänta på ett svar en vecka?
Okej, jag svävade i väg lite. Den absoluta eliten i Sverige då?
Anders: Fast den här meningen i ditt inläggsvar på Fokus är problemfylld: "Jag vill inte läsa en recension av en allmän kritiker. Jag vill läsa en recension av en filmkritiker som bara är expert på japanska game shows eller frat pack." Det är exakt den inställningen som dödat rockkritiken. Tidningarna har i dag techno- och hårdrockspecialister som enbart jämför andra skivor inom samma genre. Och texterna försvinner upp i sin egen navel. Jag skulle mycket hellre läsa vad Tom Wolfe, 102 år gammal, skriver om en Slipknot-konsert än vad hur många plus den får på bloggar. Att ha så kallad koll kan innebära något rakt motsatt från att vara expert.
Ja, det händer relativt ofta att jag lurar mig själv genom att lita för mycket på genrekunnande, numera. Skälet till att jag själv, som nybliven 13-årig punkare, samtidigt kunde börja gilla soul, reggae och t.o.m. country var ju att de genreöverskridande, breda rockskribenterna hjälpte mig. Man får inte längre den typen av guidning in i nya genrevärldar. Problemet är inte att dessa är "tillslutna", utan att de saknar utblicken, förmågan att korsrelatera till andra genrer.
Rena genreskribenter skriver ju bara för andra rena genrenördar.
Jan: Jag läser inte musikkritik så kan inte tala för just det. Men håller såklart med om att det kan vara "underhållande" att läsa genreöverskridande kritik, som ger nya perspektiv. Till exempel när Peter Englund recenserar Europa Universalis.
Jag är dock kanske mer intresserad av just detaljer och insyn som bara en insatt kritiker kan ha. Till exempel när det gäller Battlestar Galactica, jag vill lusläsa oändliga genomgångar av varje avsnitt och djupgående tolkningar på varje ny cylon som äntrar scenen.
Hör jag orden Battlestar Galactica högt en gång till i lokalen så går jag fan bärsärkagång.
Klas: Vore värt att se, är det därför du har cykelhjälm inomhus?
Jag tycker i min enfald att Jessica Björkäng är mest spot on. Natalia är vass men säger precis vad man förväntat sig att hon skulle säga.
fokus på fokus
(postar länk för att min riche-roman inte ska gå åt skogen)
Eric: Jag håller med. Ett bra svar örfilar inte bara, utan tillför någonting som kan föra diskussionen vidare.
Jag håller inte med Natalia, anledningen till varför hon mest ser "vita, värdekonservativa manliga popkulturkritiker" beror ju på att hon arbetar med dem/för dem.
Man ska väl dock tillägga att den här kommentarstråden är ovanligt homogen :)
Skicka en kommentar