onsdag 3 september 2008
Att svara på kritik II
Anders problematiserar det hela onödigt mycket. Jag har under alla år då jag fått mejl med anmärkningar på språk/idéinnehåll/dumma formuleringar/felstavningar kommit fram till att följande svarsmejl har bäst effekt:
"Jag ber om ursäkt för det lidande detta vållat dig och din familj.
Med förtvivlade hälsningar,
XXXXX"
Man lyckas då antingen vara uppriktig - eller klädsamt ironisk som när någon klagar på att man inte har tillräcklig koll på, säg, Sufjan Stevens.
"Jag ber om ursäkt för det lidande detta vållat dig och din familj.
Med förtvivlade hälsningar,
XXXXX"
Man lyckas då antingen vara uppriktig - eller klädsamt ironisk som när någon klagar på att man inte har tillräcklig koll på, säg, Sufjan Stevens.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag tror att du är inne på rätt spår, men är det inte lite too much? Målet måste väl vara att döda konversationen med ett mail. Det där kan man ju svara på, typ: "Är du ironisk din jävel?"
Då behöver man bara svara: nej
Jag håller med Stefan. Jag tror mer på överdriven vänlighet.
Samtidigt har jag en väldigt hämndlysten dragning, som jag ibland måste få utlopp för.
Ursäkta men här handlar det inte om några försiktiga hypoteser. Jag "tror" inte att min variant fungerar, jag har praktiserat den i många år och vet, genom omfattande undersökningar, att den fungerar.
Skicka en kommentar