"Skickliga satiriker eller totala tomtar"?

Från Dagens Medias kommentarsfält:

FÖRSTUMMAD, tisdag 19 augusti 2008:
Journalistiskt varumärke?
Som enfaldig läsare trodde man att journalistik handlade om något annat än att göra sig själv berömd på tveksamma grunder. Man är naturligtvis naiv och gammalmodig men man trodde att folk valde att ägna sig åt journalistik för att det skulle kunna tänkas spela roll för samhället och medborgaren och allt det där. Så får man se dessa två... herrar.
Det finns således inte något hopp för medierna längre.

Igår eftermiddag dök det upp ett tv-inslag om oss på Dagens Media. Kommentarsfältet fylldes snabbt på med tveksamma röster, varav den ovan känns mest symptomatisk - även om citatet rubriken hämtades från ett annat.
Kanske är det därför bäst med ett litet förtydligande.
Det finns, tycker vi, en stor missuppfattning om att någon sorts patos är helt oförenligt med självmarknadsföring och strategiskt tänkande. Jag tror att de flesta journalister har anledningar till att välja yrket som inte nödvändigtvis hänger samman med att bli kändis eller tjäna pengar, i mitt eget fall handlade ärligt talat mest om att jag aldrig hittat ett enda intresse att arbeta med. Jag ville ha ett jobb där jag kunde fördjupa mig i lite olika saker och byta fokus och fortsätta att lära mig nya saker. Det är en inställning som i och för sig kan göra ens karriär lite hattig och svårdefinierad, men jag är nöjd och glad så här långt.

Vad vi försökt göra med Byt namn! är egentligen bara att jämna ut förutsättningarna lite. En del människor har turen att födas/växa upp med ett enormt självförtroende, en del blir snygga, en del får tjusiga namn och en del drabbas aldrig av depressioner.
Livet är inte rättvist och vi föds inte med samma möjligheter. Jag känner en hel del begåvade journalister som varit lite för artiga och kanske lite för självutplånande. De är allihop den sortens människor jag föredrar att umgås med på ett privat plan, däremot är det där inga egenskaper som brukar leda till en särskilt stabil yrkesmässig plattform. De blir sällan stjärnor, i stället blir de ikappsprungna av andra som är hungriga och inte lika blyga - och som kanske helt saknar de ambitioner som kommentarsskrivaren efterlyser.

Resonemanget i den där kommentaren är naivt på det sättet att personen ifråga verkar tro att enbart ett gott jobb ska ge resultat. Det finns en hel del bevis på att så inte är fallet. Ska du bedriva den sortens journalistik behöver du tyvärr marknadsföra dig själv lika mycket som en ung modebloggare.
En journalist som vill förändra världen och inte sköter sin pr löper stor risk att misslyckas – och vem tjänar på det? Varken han/hon eller världen (om vi förutsätter att personen ifråga är någorlunda sund och vill förändra världen positivt) Hjälper boken någon att få - eller få in - ett viktigt jobb någonstans så tycker jag att den fyllt sin funktion. Tycker någon annan att boken är ren smörja så hoppas jag åtminstone att han eller hon tycker att det är en underhållande smörja.
Svaret på frågan i rubriken torde med andra ord vara: varken fågel eller fisk, utan snarare mittemellan.

P.S. Utöver pr och marknadsföring har vi förstås med en hel del handfasta tips - som hur man bäst säljer in ett jobb - och efter att ha suttit som redaktör på ett par tidningar har jag väldigt svårt att finna något ont i den sortens råd.