Av någon anledning har Anders presentation av sig själv här i högerspalten stört mig en smula. Han skriver: "Anders Rydell Åttiotalist, frilansjournalist och framtid- och innovationsredaktör på Bon."
Allra först sätter han alltså det faktum att han är åttiotalist, som att detta skulle vara det mest märkvärdiga med honom.
Just detta är något som verkar utmärka åttiotalisterna mer än något annat, den stora förvåningen över att de är födda på åttiotalet.
Frågan är bara om det är särskilt konstigt att en generation - där de äldsta medlemmarna nu är 28 år gamla – börjat göra karriär? Jag tycker inte det. Jag är sjuttiotalist och publicerade mina första artiklar när jag var typ 21. Sedan hade jag fast jobb på ett magasin när jag fortfarande var 24 år.
Ingen höjde på ögonbrynen över det, allra minst jag själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
16 kommentarer:
Nej, men vi hör till en generation som tyyyp pluggar kanske jobbar liite - tills vi är trettiarton.
Jag brukar inte slänga mig med det för att jag känner mig så ung, utan mest för att reta er. Ni är ju gamla.
M: Haha, det är ett slag ni aldrig kan vinna. Det är ju enbart därför sjuttiotalisterna gjort gubbighet hippt igen. Årets manliga frisyr kommer att bli flinten.
Men...är det inte helt andra tider nu? Det antar jag att ni har med i er bok i såna fall.
Joel: Helt andra tider, så klart. Hela boken handlar om det, fast den är förstås inte generationsbunden på något sätt.
Vad är det då du menar? Jag är själv åttiotalist och blir ofta impad av folk som är runt 28 som fått fast någonstans.
Joel: Jag tror inte riktigt att vi talar om samma sak. Menar du att det skulle vara svårare att få fasta jobb idag än för åtta år sen?
Mitt syfte med att skriva åttiotalist är mycket mer simpelt än så, det gör mig mer eftertraktad i media.
Jag har redan fått göra flera intervjuer på ämnet och även håvat in ett par jobb där jag analyserar min generation.
Klas & Joel: Det är sorgligt att ni ser fast jobb som ett mått på framgång.
Anders: Jag älskar din förmåga till att börja varje morgon från scratch. Du vet mycket väl att jag inte ser fast jobb som ett bevis på framgång, men jag älskar att du tar till argumenationstekniken från boken ha ha.
Klas, jag älskar dig och hatar Anders.
/K
Klas:
Jag tror det rör sig om den enkla fördomen om att det var bättre förr.
Joel: Det var det inte, problemen tenderar bara att vara lite olika. Framtiden blir däremot fantastisk!
Oj! Hur blir den?
Joel: Du får se i boken, ha ha
Flinten? Knappast.
Det är vi som bestämmer nu.
Eller ja, snart i alla fall.
Skicka en kommentar