Innan jag började arbeta som journalist hade jag en romantisk föreställning om att redaktioner var fria kreativa smältdeglar - ursäkta uttrycket. Men jag hade fel, mycket fel. Inte mycket tycks har hänt från 1800-talets industrier till dagens moderna kontor. Man sitter fortfarande kedjad vid en maskin. Och så fort man lämnar produktionsbandet så "arbetar" man inte. Dessa saker ses inte som riktigt arbete på många redaktioner:
Att tänka
Att sitta och fundera är inte tillåtet.
Att läsa
Det är inte heller socialt acceptabelt att sätta sig och läsa en bok eller ett par tidningar - åtminstonde inte för länge.
Att prata
Att prata för mycket och länge ger ofta onda blickar från chefer.
Att lämna redaktionen
Att ge sig ut i verkligheten tycks vara något som inte hör journalistik till.
Dessa saker ska helst förläggas utanför arbetstid. Märkligt nog är arbete fortfarande synonymt med att sitta och stirra in i en datorskärm, även om man sedan hänger här på dagarna och skriver kommentarer. Frihet är minst sagt virtuellt.
Jag tyckte själv det var väldigt svårt att få kreativ input på ett sådant kontor. Bra idéer skulle tydligen uppstå ur intet.
Är det bara jag som hamnar på sådana här arbetsplatser, eller vad har ni själva för erfarenheter?
Inlägg
7 kommentarer:
Richard Florida skulle antagligen börja gråta om han fick besöka några slumpvalt utvalda redaktioner. Men det hela beror väl delvis på att redaktionerna slimmats ner som de gjort? Arbetsbördan kanske är för stor för att man ska kunna åka skateboard i lokalerna?
Anders du har nog haft lite otur!
Det finns faktiskt redaktioner där de sakerna du radar upp är tillåtna!
Aftonbladet t ex. Expressen likaså!
Jag känner också lite att du har haft otur.
(Fast en aning rätt med.)
Det är ditt klassarv som tynger dig. Glassarklassen sveper in och ut genom dörren med språng i steget och dunkar tjifen i ryggen från dag ett. De har briefingmöten om spännade uppslag och köper grejer till sig själva och lämnar kvittot hos ekonomin utan att darra på handen. Allt medan du sitter med dunkande hjärta och svettbrytningar och stirrar in i tomma www-intet panikslaget oinspirerad livrädd att chifen kan se in i din hjärna. Då är det check på alla dina punkter och du funderar på om inte elektriker egentligen hade varit ett friare yrke.
Tror att det är ett vanligt kontorsfenomen som går utanför journalismen.
Peder: Där formulerade du på ett briljant sätt den stora anledningen till att vi skriver boken.
haha, stämmer in på många arbetsplatser.
Hörrni försökte kontakta er via telen ang pressbilder till http://www.ungmedia.se/blog/
vilka tider är ni på kontoret och stirrar in i datorskärmen?
Hej Anna!
Pressbilder finns här bredvid: http://pressbilder.bytnamn.se/
Kontoret, tja vi är ju frilans nu. Så nu springer vi runt mest vi kan.
Mejla om du behöver något mer: anders@literati.se
Skicka en kommentar