torsdag 7 augusti 2008
Journalistisk modehistoria #1: 90-talet
På 90-talet, when surface was depth, så fanns det två särskilt utmärkande kännetecken på unga journalisthannar.
• Jazzskägget. Särskilt vanligt i Göteborg, där alla hängde på klubben Nefertiti och skulle kunna nicka med till funken som spelades där då. Min första dag på JMG slogs jag av att i stort sett alla killarna hade små jazzskägg - varvid jag omgående beslöt mig för att raka av mig mitt.
• Hästsvansen/det långa feta håret. Se bilden på Boromir härovan. Peter Jackson tänkte sig förmodligen att det var exakt så en medeltida burdus typ skulle se ut när han spelade in Sagan om ringen. Själv slogs jag genast av att Boromir i själva verket såg ut exakt som en journalist som drömde att få jobba på Striptease. Han hade dessutom samma jobbiga sätt när han skulle kräva ringen av Frodo. Socialt osmidig och lite för på. De framtida Striptease-reportrarna övade sig ständigt på att konfrontera människorna i sin omgivning hela tiden oavsett vad saken gällde.
En gång i en kiosk som låg i Haga hörde jag en kille som gick någon klass över mig på JMG försöka ställa det stackars biträdet mot väggen:
"När får ni in nya Trisslotter? Men herregud människa, det måste ni ju kunna svara på!?!"
Sedan utvecklades det till rena Guantanamoförhöret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
När jag rollovrade länken till er stod det att ni skickat boken till Cramby. Sen fanns inte det inlägget.
HISTORIEREVISIONISM!
Eh, det här inlägget håller jag väl med om.
Hur blev det med trisslotterna sen då?
Sorry. En läcka på redaktionen, det kommer i eftermiddag.
Julia: Det enda som hände var att den stackars expediten började svettas. Ymnigt.
Bob Hansson...
Vad är jazzskägg? Är det samma sak som getskägg?
Intressant att läsa så här långt efteråt
Skicka en kommentar