Kom på att första artikeln som Klas och jag skrev tillsammans för två år sedan faktiskt handlade om kampen mellan åttiotalister och sjuttiotalister. I Generationskriget drev vi tesen att åttiotalister saknar humor:
"Det började med sniglar på ögat. I mitten av 90-talet statuerade brådmogna dagisungar exempel på humorbefriad ansvarskänsla genom att bestraffa tv-licenssmitare med blötdjurstortyr i en omtalad reklamkampanj. Men det var, som sagt, bara början. Vid millennieskiftet hade samma generation blivit vuxen nog att göra egna tv-program, som REA. Överbegåvade, lillgamla kids stack sina anklagande fingrar rakt i ögat på vuxenvärlden. De var 80-talister och de var allvarliga.
//
Åttiotalisterna är en generationen som visserligen är uppfödd på porr och risifrutti, men som hellre sommarjobbar som konsulter åt Kinas regering än gör karriär genom att ta folk på pungen i tv."
Det var ganska rolig artikel, åtminstonde att skriva. Björn af Kleen sade att "En gång bad jag om ursäkt för att mina texter var så lillgamla." Det uttalandet känns idag oerhört avlägset. Det var innan alla andra också blev gubbar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
"Text av Anders Rydell"?
?!?
Tillåt mig att formulera mig som en gammal alkis eller valfri manlig Dramatenskådis: men hörrurudindjävel, Håller du på att ta åt dig äran av mitt arbete?!
Haha, det omnämns ju i början att du är medskribent.
"Text av Anders Rydell" lägger jag in i slutet av alla artiklar. Det är mer av en slags kvalitetsstämpel. Du vet, som hovleverantör. Du borde vara stolt.
Lägg till det efter dina helt egna artiklar, men inte där jag är medförfattare. Nu låter det ju som att jag varit praktikant eller något. Gör om, gör rätt - och vet hut!
"Humorbefriad ansvarskänsla"? Va fan?
Apropå åttiotalister och humor. Läs Amanda Svenssons recension av Alex James bok i Sydsvenskan. En bok hon totalsågar för att hon saknar en "fördjupad diskussion om rockmusikers villkor, varför svinigt och destruktivt beteende premieras"
Skicka en kommentar