Här kommer några ytterligare tankar gällande debatten om åttiotalister och fasta jobb som utbröt efter mitt försök att jävlas lite med Anders. Den tangerade något intressant.
• Min erfarenhet av redaktörsjobb är att Niklas Ekdal har helt rätt. Tack vare mejl och mobiltelefoner drunknar man snabbt i administration. De flesta texter jag fått ur mig under de sammanlagt sju år jag jobbat på en sådan position har skrivits på kvällar, helger eller oftast på väldigt tidiga morgnar.
I magasinsbranschen (där jag jobbat mest) finns nästan inga reportertjänster. Ett jobb där är av naturen administrativt. Så kommer antagligen även nyhetsredaktioner att se ut inom en snar framtid.
• De rena reporterjobb som finns börjar i sin tur att påminna mer och mer om löpande band-arbete. En ny reporter får nog acceptera en betydligt högre arbetstakt, fler skrivna texter och, vilket jag anser är ett argument emot en sådan anställning, även en minskad chans att profilera sig.
Som ung reporter blir du, vilket Anders påpekar härnere, mest en sorts kanonmat. Om det tidigare fanns en viss skillnad mellan vikarierna och de fastanställda så tror jag att den mer och mer kommer att minska, till de senares nackdel.
• Mediearbetsplatserna har blivit tråkigare. Mindre kreativa, mindre galna, och mindre visionära (faktum som givetvis hänger ihop). Tiden att ta in ny information försvinner och resultatet blir alltid kasst när man tvingas prestera mer än man hinner ta in.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
12 kommentarer:
Att få fast jobb är det tredje bästa som har hänt mig. På 37 år.
Stefan: Kul för dig, så nära pensionen…
Du lovade ju en bra framtid!
Far be it from me att påpeka att det finns arbetsplatser där man inte producerar (bara) text...
OK, många av dessa saker stämmer ändå, men det är svårare att kräva av (till exempel) en TV-reporter att göra flera inslag på flera platser samtidigt.
Julia du har helt rätt, men jag tycker egentligen det är ännu värre inom tv och radio.
Jag har flera vänner som jobbar på lokal tv-stationer som en-mans-team. De säger att det är lättare att få jobb om man går med på att vara reporter, kameraman och redigerare samtidigt.
Går med på och går med på, det finns inte mycket att göra annat än säga ja tack sir may I have some more. Om man nu vill vara där.
Men administratör slipper man i alla fall vara!
(Man ska göra webb och ibland vara programledare också. Ej att förglömma.)
Julia: Man blir kort sagt administratör eller slav. Två anledningar att välja frilanslivet.
Jag argumenterar inte om frilans eller inte frilans, jag bara punkterar era resonemang för att det är roligt...
Julia: Ingen fara, det är snarare så att det var meningen. Boken tar upp vikten av att inte komma med för smarta inlägg (då finns det ingen som attackerar och man får inte igång en diskussion).
Det där är ju som att säga att man bara skojade när man har fel...
(Eller som en kompis ex som alltid sa när han förlorade att "jag sätter ingen prestige i det".)
Det där är ju som att säga att man bara skojade när man har fel...
(Eller som en kompis ex som alltid sa när han förlorade att "jag sätter ingen prestige i det".)
Skicka en kommentar