Ännu en trevlig recension från landsbygden trillar in, den här gången från Hallands Nyheter. David Hylander skriver om boken att "Som självhjälpsbok för unga journalister är den däremot utmärkt. Rydell och Ekman ger svar på två viktiga frågor: Hur överlever man i den där djungeln, och vad har man där att göra över huvud taget?"
Därmed vågar jag på mig en kort analys. Alla recensioner från tidningar utanför Stockholm har varit positiva, medan de som själv sitter insyltade i mediegeggan har varit mer avvaktande. Vad kan man dra för slutsats av det?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Så är det alltid: de som stör sig mest på självhjälpslitteratur är de som redan besitter de egenskaper som böckerna vill lära ut.
Jag tycker att det är lite gnidet.
"Det var övertygade om att vara kritisk var samma sak som att vara sofistikerad.
Tyvärr är det något alla tror, hög som låg."
- Raymond Radiguet
De har inte förstått rövslickeriets ädla konst! De har inte fattat boken!
Jag kan bara tolka det som att land är bättre än stad. Göteborg, får jag komma tillbaks?
Haha, du jag måste berätta att som nyinflyttad till Sthlm har jag märkt att alla städer, eller ja områden överhuvudtaget, utanför Sthlm nämns som "ute på landet/landsbygden".
Hm...
Chrille: Du har helt rätt. Det är lite så man ser på det. Stockholm ÄR Sverige. Resten är bara ödslig förort som man tittar ner på från planet till London.
De som gett boken ”dålig kritik” (om det nu finns något sådant överhuvudtaget) tror jag drabbats av det klassiska ”att-möta-någon-som-påminner-om-ens-egna-dåliga-sidor-syndromet”. Alla har råkat ut för det någon gång i livet. Ni vet, man betraktar någon tidigare okänd snubbe på en fest; han står och pratar en massa strunt om saker som han uppenbarligen inte kan någonting om; han tycker att han är såå charmig; han tycker att han har fått till en så jävla fräsig outfitt. Kort och gott: man tycker att denna person är en patetisk, narcissistisk, dilettant …
Ja, ni fattar …
Skicka en kommentar