måndag 13 oktober 2008

Frilansrädslor

På sistone har jag talat med många fast anställda journalister som vill hoppa av och bli frilans. Och jag talar inte om gröngölingar, utan människor med ett decennium eller mer i branschen. I princip alla uttrycker oro för samma saker, nämligen:

Företagsekonomi
Är det något journalister är rädda för så är det praktisk ekonomi, journalister blir nervöst skräckslagna när man bara nämner ord som avdrag, fakturor och redovisning. Det är märkligt att journalister som i princip kan ge sig på vilket ämne som helst är så rädda för att sortera kvitton.

Bristande disciplin
De flesta tvivlar på sin egen förmåga att ens pressa ur sig några stavelser per dag om de inte skulle ha en chef som nosar dem i nacken.

Rädsla för att inte tjäna tillräckligt
Kanske den mest befogade rädslan, men ändå i de flesta fall inte. Efter ett decennium i branschen är man ju oftast mer än väl förberedd med kontakter/erfarenhet osv.

Dessa rädslor är oftast grovt överdrivna. Ang till exempel disciplin upplever jag att de som blir frilansar blir mer disciplinerade och motiverade. Du får inte betalt för att vara slö, bakfull eller sitta och adda bekantas bekanta på Facebook som frilans. Att ditt arbete får direkt resultat i plånboken är också ofta ett långt starkare incitament än sura chefer.

Däremot tycker jag det är helt andra problem som många frilansar lider utav, risken är nämligen mycket större att jobba för mycket än för lite. Istället tar man alla jobb man får och hamstrar pengar av rädsla för att jobben ska ta slut senare. Det brukar inte hålla så länge. Många underskattar betydelsen, eller snarare behovet, av strategisk planering.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Det där med företagsekonomin var jag jätterädd för innan jag startade eget. Nu finner jag ett sjukt intresse i att pyssla med konton, leta avdrag och se mina tillgångar växa. Det enda som känns jobbigt är att betala hälften av de surt förvärvade slantarna till Skatteverket (obs, jag är inte höger) – det är ju något man så att säga slipper känna av som a-skattare.

Emma sa...

Revisorer är ju annars en ruskigt bra grej för blankettfobiker, och är inte så dyrt som man skulle kunna tro heller. När jag skaffade en var det som om en stor sten lyfte från mina otränade axlar.

Skafferiet sa...

Lisa: Jag delar intresset. Hade aldrig trott att avdrag skulle bli en hobby.

Men vad beror rädslan på? Är det inte så att humanister överlag är väldigt rädda för ekonomi eftersom de tror att det är en exakt vetenskap? Man kan inte generalisera, bara göra fel.

Eric Goesta Rosén sa...

"Du får inte betalt för att vara slö, bakfull eller sitta och adda bekantas bekanta på Facebook som frilans."

Fast just det lär man sig väl the hard way. Eller är det bara jag?

Anonym sa...

Jag håller inte med gällande att jobba för mycket. Visserligen är jag i uppstarten (tja, två års uppstart) och att jobba för mycket är knappast problemet, snarare att få tillräckligt många jobb. En redaktör på ett stort kundtidningsbolag sa det samma till mig och frågade om det var kärvt för frilansar nu då han fått massor av samtal och mail sista tiden.

Fast det kanske är därför jag ska läsa boken, så att jag lär mig lyckas...:-)

Anonym sa...

Nu har jag recenserat er bok!!!!
På blogg.expressen.se/innas

Bra jobbat!!!!

Skafferiet sa...

Emma: Konjunkturen lär ju inte påverka tidningsmarknaden förrän nästa år, och då tror jag inte det är frilansarna som man skär ner på.

Ang jobb, tja det är väl olika. En fråga: Säljer du själv in de flesta av dina jobb eller får du dem utlagda på dig? Jag föredrar av många olika anledningar det tidigare.

Inna: Tack, vad fint.

Skafferiet sa...

Emma: Men använder du en revisor eller en redovisningskonsult? Ganska stor prisskillnad om man låter räknenissen sortera kvitton.

Emma sa...

Redovisningskonsult. De gånger jag hunnit/tagit mig tid att sortera kvittona själv har prislappen legat på ett par tusen kronor mindre. Så, det är ingen enorm skillnad. Jag skulle lätt kunna betala ett par tusen till för den lättnad det innebär att någon annan ser till att det blir rätt.

Skafferiet sa...

Emma: Jag håller med, det är bara att skicka in säcken.