Frilansrädslor

På sistone har jag talat med många fast anställda journalister som vill hoppa av och bli frilans. Och jag talar inte om gröngölingar, utan människor med ett decennium eller mer i branschen. I princip alla uttrycker oro för samma saker, nämligen:

Företagsekonomi
Är det något journalister är rädda för så är det praktisk ekonomi, journalister blir nervöst skräckslagna när man bara nämner ord som avdrag, fakturor och redovisning. Det är märkligt att journalister som i princip kan ge sig på vilket ämne som helst är så rädda för att sortera kvitton.

Bristande disciplin
De flesta tvivlar på sin egen förmåga att ens pressa ur sig några stavelser per dag om de inte skulle ha en chef som nosar dem i nacken.

Rädsla för att inte tjäna tillräckligt
Kanske den mest befogade rädslan, men ändå i de flesta fall inte. Efter ett decennium i branschen är man ju oftast mer än väl förberedd med kontakter/erfarenhet osv.

Dessa rädslor är oftast grovt överdrivna. Ang till exempel disciplin upplever jag att de som blir frilansar blir mer disciplinerade och motiverade. Du får inte betalt för att vara slö, bakfull eller sitta och adda bekantas bekanta på Facebook som frilans. Att ditt arbete får direkt resultat i plånboken är också ofta ett långt starkare incitament än sura chefer.

Däremot tycker jag det är helt andra problem som många frilansar lider utav, risken är nämligen mycket större att jobba för mycket än för lite. Istället tar man alla jobb man får och hamstrar pengar av rädsla för att jobben ska ta slut senare. Det brukar inte hålla så länge. Många underskattar betydelsen, eller snarare behovet, av strategisk planering.