Jag befinner mig på resande fot, den senaste tiden har jag flackat runt över hela Stockholm från det ena mötet till det andra. Jag har blivit fet på termoskaffe och mazariner.
Jag försöker samla alla dessa mötet under några intensiva veckor, mellan perioder av produktion. Helt enkelt för att det finns problem med dem. Ett är såklart att man sällan får betalt för dem direkt, förhoppningsvis indirekt eller i framtiden.
Men det värsta är att möten gör någonting med psyket. Man sitter och pratar och pratar och pratar tills hjärnan mosas sönder till en rörig gröt. Man tappar fokus, blir okoncentrerad, störd. Det jobbiga är att när hjärnan väl bubblar går den inte att stoppa. Åtminstone jag finner det nästa omöjligt att skriva något under dessa perioder. Att ha ett möte tidigt på morgonen har förstört många dagar. Man blir en mötesmänniska. Man vill helst gå runt med en kopp kaffe och prata.
Så fort jag sätter mig vid en dator börjar jag digitalbabbla, googla, besöker facebook och läser meningslösa bloggar.
Jag skulle nästan säga att man blir möteshög. Det är en fasa - att förvandlas till denna babbliga människa. En människa som kan prata - men inte skriva. Det måste vara ett chefredaktörsyndrom. Man blir impotent. Jag vet många. Till slut kan man inte ens få ur sig 1000 tecken till en ledare.
Jag babblar nu. Eller hur? Fan. PUNKT
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Jag som lider av stark fika-ångest mår dåligt bara av tanken på just termoskaffe och mazariner. Och varför termos??? Inte konstigt att du blir okoncentrerad och babblig. Inga gojibär i världen kan hjälpa dig då. /the thumb
Skicka en kommentar