Björn Wiman skrev om oss på Expressens kultursida i lördags i den intressanta om än något pompösa artikeln Dandyns död. "Den duracelldrivna mediedandyismen i Byt namn! en skapelse av sin tid", skriver Wiman. Det är intressant läsning. Jag skrev dock en liten petitess om ämnet redan i somras i Veckorevyn.
Wiman förutspår att "Om två år kommer denna typ av karriärcoachning hursomhelst att vara hopplöst passé. Det kommer inte att finnas några karriärer kvar att göra." Det han dock missar i boken är att just den typen av karriärer som kommer att försvinna under lågkonjunkturen är dem vi starkt avråder från - och som Klas och jag nyligen själv har lämnat. Om det är något det kommer att bli fler av under de närmsta åren, så är det frilansare. Fria, om än något fattigare, dandys - men helt klart fler.
Inlägg
4 kommentarer:
Efter att ha läst Byt namn! och andra sätt att lyckas som journalist känner jag tomhet. Jag ser ut över alvaret/klipporna/dalälven och tänker: Varför är vår tid så rädd för allvar? Vad får två unga, på pappret frriska, människor att ytterligare vilja förytliga och förlöjliga journalistiken, den tredje statsmakten? Vilken lektör ställde sig positiv till detta projekt? Alvaret/klipporna/dalälven ger inga svar. I min stuga finns allt jag behöver: mina böcker, ett dussin pennor, stickved, kokkaffe. Jag vill aldrig åka tillbaks till "civilisationen", i alla fall inte den som beskrivs av herrarna Ekman/Rydell!
Att inte förglömma bland stickveden, pennorna och kokkaffet: en internetuppkoppling.
Låter som om du är redo för apokalypsen. Lycka till!
Anonym: Civilisationskritik är alltid en bra inriktning. Du kan bli en ny Thoreau!
Han kan bli en ny Thoreau - ni fortsätter att bittert begrunda era efternamn - det enda som betyder något för en journalist.
Skicka en kommentar