För en dryg vecka sedan skrev Jan Gradvall om prokrastinering i DI Weekend. Jag antar att de flesta journalister känner igen fenomenet (eller vad man nu ska kalla det, jag har inte druckit mitt morgonkaffe idag).
Det är också, har jag förstått, den största anledningen till att folk inte vågar sig på en frilanskarriär. Man lever i någon sorts tro på att man blir lite mer effektiv i en redaktionsmiljö där det inte går att smita undan från chefer eller andra kollegor som behöver ens material.
Men under mina år som redaktör flyttade jag i stort sett allt skrivande till kvällarna, eftersom jag upplevde det som att jag skulle kunna arbeta mer ostört då. Resultatet blev att jag jobbade en betydligt större del av min fritid än vad jag gör idag.
Det betyder inte att jag på något sätt har slutat att prokrastinera. Ju högre ambitioner jag har med ett jobb, desto större är risken att själva skrivandet skjuts upp till sista stund. Antagligen för att ha tidsbrist att skylla på ifall artikeln inte blev riktigt lika bra som jag hoppats att det skulle bli.
På sistone har jag försökt att dela upp varje jobb i minimala beståndsdelar för att bli effektivare, vilket faktiskt har gjort hela processen en smula lättare.
Hur gör ni?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
I regel skjuter jag upp skrivandet till sista sekund, dvs: kvällen innan deadline.
Precis som du säger så är det ingen nyhetschef som kan få en att ta tag i saker, om man jobbar själv.
Därför får tidsbristen bli min chef och musa. Med kniven mot strupen och en deadline i bakhuvudet finns inga distraktioner
Tricket är självhypnos, fem minuter precis innan man sätter igång. Har förändrat mitt kreativa liv (även om det uppenbarligen inte hindrade mig från att kommentera här istället för att skriva färdigt en grej.)
Simon: Jag orkar inte riktigt ha det så längre. Jag vill bli en maskin.
Jonas: Låter underbart. Vad rekommenderar du?
Mitt trick är att, om jag har tid, gå igenom de stora tidningarnas kultursidor och intensivläsa i typ en timme. Jag läser då inte riktigt som jag läser annars, jag studerar snarare texterna. På det här sättet hamnar jag i en ganska speciell sinnesstämning - vilken gör mig både mer effektiv och bättre. Aningen vrickat kanske, men det funkar väldigt bra för mig, särskilt när inte inspirationen kommer naturligt.
Alla som öht skriver långsamt har inte i yrket att göra. En journalist måste skriva snabbt och sent, det är vad ordet "tid" i tidning/tidskrift kan kokas ned till. Lämning om tre veckor? Samla lite material i softat tempo i 20 dagar, skriv sista dagen/kvällen/natten(morgonen/mejla redaktören om respit/"lämnar efter lunch" etc).
Skicka en kommentar