Okej, här kör vi. Ännu en krönikör. Vad tror ni?
Mysaren
Här är vi snälla. Det är långt från krigsfronter, elaka barn och existentiella bekymmer. Mysaren vill bara berätta om hur fantastiskt, inspirerande och underbart livet är. Gärna i skärgårdsmiljö, på sin välinredda terrass eller under svampplockning. Mysaren är pyssligt, trevlig och luktar nybakta bullar och mylla. Det är Ernst Kirchsteiger i pappersform.
Person: Ofta medelålderskvinna i gummistövlar och gröna fingrar. Försmak för Saltå Kvarn och allt annat är naturligt, härligt och mysigt.
Exempel: Martina Haag
Såg förresten Ernsts första program förra veckan. Kanske det mest kompletta teveprogram jag någonsin har sett. Gamla, barn, inredning, miljöhänsyn, sommar, mat, modernism, traditioner (spettekaka) – helt genialt och mycket, mycket obehagligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
Jag tycker mig ha läst ganska mycket mysgubbar också, även om jag förstås inte kommer på något exempel just nu.
Säg till om du kommer på någon. Är kanske Leif GW och Plura sådana? Skriver om hur de lägger ut nät och hugger ved.
Landsortskåsörerna som ger ut kåserisamlingar med sin tolvåriga produktion från Uddevalla Dagblad och liknande är nästan alltid mysiga män. Som stökar lite i Trädgården och skriver sorgliga texter om att inte längre höra syrsorna sjunga och fuskar lite på gitarr när polarna är över på middag.
Det är ganska mycket mys på Namn och Nytt, bland både farbröder och tanter.
Kristin Kaspersen
Det är sant. Men finns det inte en skillnad i stämning? Finns det inte oftare ett vemod i gubbarnas myskrönikor? Någon slags död.
Leif GW och Plura är ju spritromantiker = sjukt omysigt!
Jag tror inte alla håller med dig där, även om det avviker från renlevnadsmyset.
Jag tror att Ernst skriver krönikor. I typ Icakuriren eller så. Jag kan ha helt åt helvete fel.
Skicka en kommentar