tisdag 22 juli 2008

Konsten att kränka Kristi Brud



Kanske är det dags att berätta om ursprunget till den här boken. Allt började med att jag förolämpade Kristi Brud. Våren 2007 skrev jag en krönika i Bon om sexualitet bland frireligiösa, baserat på mina egna erfarenheter från min uppväxt i ”Sveriges Jerusalem” (Jönköping).

Till följd av krönikan blev jag intervjuad av SR P4 i samma stad om ämnet. Men av någon anledning fördröjdes sändningen av intervjun, och via en vän som arbetade där fick jag veta att det var radiochefen som tvekade att sända den – samma person råkade även ha ett förflutet som presschef hos Kristdemokraterna.

När jag samma dag lunchade med Klas och berättade historien så utropade han genast ”censur” och tog upp ögonblickligen upp telefonen och ringde Expressen. De kunde naturligtvis inte tacka nej till en historia med ingredienserna censur, sex och religion, så en liten stund senare fick jag vädra mina åsikter om Sveriges Radios självcensur. Redan såhär långt var det hela en utmärkt historia – men varken Klas och jag hade kunnat ana vilken fantastisk vändning historien snart skulle ta.

När jag dagen efter vaknade och petade upp locket på min laptop fick jag nästan en chock. På Expressens förstasida kränkte jag Kristi Brud med en pratbubbla. Expressen hade naturligtvis tyckt att censurhistorien behövde en extra tvist och ringde därför Kristi Brud för en kommentar, som självklart kände sig oerhört förolämpad. Även inne i tidningen fanns en helsida med nyheten.

I Norge, som verkar ha en extra fäbless för sex och religion blev ”kränkningen” extra uppmärksammad i en rad sköna artiklar, där de även fick in att jag kränkte Carola. Dessutom ringde Norges riksradio och ville att jag skulle debattera ämnet med en norsk Pingstpastor – som dessvärre drog sig ur i sista stund.

Vad är då lärdomen av detta? Sanningen var att P4 bara hade hållit på intervjun bara någon timme – och efteråt fick jag höra att de faktiskt tänkte sända den, men diskuterade upplägget internt. Så om Klas inte hade ringt på minuten hade jag förmodligen aldrig fått äran att kränka Kristi Brud. Så tveka aldrig att sprida en bra historia snabbt – innan den försvinner. 

Efter incidenten började Klas och jag diskutera hur man egentligen bygger upp sådana här historier och började dra upp riktlinjer som så småningom blev denna bok.

2 kommentarer:

Wille sa...

Fy. Fan. Vad. Stort!!!

Anonym sa...

Låter som ett spindoctori i den högre skolan