onsdag 23 juli 2008

Klippboksonani (jag minns mina artiklar och hur de brukade ta på mig…)


"Other people, so I have read, treasure memorable moments in their lives: the time one climbed the Parthenon at sunrise, the summer night one met a lonely girl in Central Park and achieved wither her a sweet and natural relationship, as they say in books. I too once met a girl in Central Park, but it is not much to remember. What I remember is the time John Wayne killed three men with a carbine as he was falling to the dusty street in Stagecoach, and the time the kitten found Orson Welles in the doorway in Third Man."

– ur Walker Percys "The Moviegoer"


Förr brukade jag ha ett uselt närminne, nu har jag uselt minne. Jag ägnar timmar åt att leta upp mobilladdare, löputrustning och undrar alltid vad det var jag skulle göra när jag kommer in i ett nytt rum.
Därför var det en rent Proustsk upplevelse när jag häromveckan i jakt på gamla kort från en semester trillade över mina bortglömda klippböcker. Jag blev helt till mig, fastnade ensam på kammaren och slogs - för första och kanske enda gången - av min egen genialitet.
Dessvärre blev jag påkommen av min fru och en god vän.

Skammen var förstås enorm, där satt jag och beundrade mig själv, men det som blev kvar var någon sorts insikt om hur oerhört lätt man glömmer av sin egen historia. De där klippböckerna - som jag höll på med fram tills för några år sedan - hade förvandlats till någon sorts dagbok. De gav en känsla av konsekvens och utveckling som jag kan sakna idag. Dessutom väcktes en gnagande misstanke om att jag riskerar att tappa rejält i kvalitet nu när man inte hela tiden tvingas ställa sig själv inför det man skriver. Idag är det så lätt att gömma undan tidningarna man medverkar i, tidigare fick jag gå igenom allt materialet en extra gång och jag tror att det var väldigt nyttigt. Projektet föll på utrymmesbrist, inte på bristande entusiasm. Men nu överväger jag att ta upp det igen.
Som det sägs: alla dessa notiser om folk som anordnar roddartävlingar i stora pajskal - inte visste jag att de var livet.

6 kommentarer:

Wille sa...

"Förr brukade jag ha ett uselt närminne, nu har jag uselt minne."

Det där citatet snor jag omgående!

Anonym sa...

Klas!

Hur når man dig på mail?

Undrar Metro-Hannah

PS- Sunnerdahl - är han från Vänersborg?

Klas sa...

Hej Hannah!

Kul att höra av dig!

klas at literati.se funkar finfint. Och jag är ganska säker, typ 95 procent, att Stefan är från Vänersborg - men det skulle också kunna vara Trollhättan, mitt minne är som sagt rätt risigt.

Anonym sa...

Klippbok alltså. Det kanske jag skulle ta tag i.

Det vore roligt att kombinera det med att lära sig scrapbooking, så att man kan typ dekorera med fina band och färgglada klistermärken.

...eller kanske inte-

Klas sa...

Julia: Jag tror det är en alldeles utmärkt kombination. Stärkande för egot om inte annat.

Anonym sa...

Kanske skulle gå till Panduro, då, så jag har något att göra nästa gång jag har tråkigt.