Jag måste säga att jag har få journalistiska förebilder, och när jag har en så är jag knappast särskilt originell. Men Malcolm Gladwell måste sägas vara någon slags förebild, men inte för hans teorier (vilka han sällan har kommit på själv) utan för hans sätt att presentera dem.
I höst är han åter aktuell, med boken Outliers: Why Some People Succeed and Some Don't. Men tänkte bjuda på lite inspiration, och något som delvis berör vår bok, nämligen hans tal på The New Yorkers framtidskonferens Genius 2012 i fjol. Se det här.
Hans slutsats om moderna genier vore ändå rolig att applicera på journalistyrket. Jag kan tycka att det finns en större tendens i Sverige än i andra länder att upplyfta unga människor till genier, begåvningar, talanger – kanske på grund av en stark autodidakt tradition. När jag påtalade det för några vänner i Seoul häromåret tyckte de det var absurt att tonåringar kunde hyllas som framgångsrika affärsmän, journalister, debattörer. Det ska tilläggas, Sydkorea är lite extremt. De har världens högsta utbildningsnivå.
Det tar sig uttryck i listor som ”Nu kommer 90-talisterna” (något vi själva gör på den här bloggen). Med det tomma i dessa listor är inte ungdomskulten utan synen på vad som är en ”talang”. Det ses som något medfött, kanske till och med ärvt med tanke på hur många journalistbarn som föds rakt in på gammelmedias redaktioner.
Malcolm punkterar myten om det födda geniet, eller snarare lanserar en ny slags geni. Geniet som självskapat. Vad krävs då för att bli ett geni? Enligt Gladwell 10 000 timmar koncentrerat arbete.
En snabb huvudräkning och jag inser att jag knappt nått hälften. Men det känns ändå lite bra att framtiden ligger framför en.
PS: Det krävs naturligtvis även en fri frisyr för att bli ett geni. Lika ostyrd som dina tankevärld.
Inlägg
3 kommentarer:
Hör det inte lite till att inte ha journalistiska förebilder om man är en framgångsrik journalist själv? Tänker på den där något överdrivna yrkesstoltheten som finns i kanske framförallt journalistkretsar. Personligen tycker jag att skyltandet med förebilder bara är ett tecken på självdistans. För alla har väl förebilder?
Du har nog en poäng. Fast jag önskar att jag hade fler förebilder. Det är ju inspirerande.
Jag har bara lite problem med själva förbildstänket. Jag är inte så intresserad personer som idéer. Och idéer uppstår ju nästan alltid mellan människor, bygger på flera/tidigare människors tankar/verk/arbete osv.
Så när man tittar på det mer noga finns det ju sällan någon tydlig förebild. Som med Gladwell.
Jag kan beundra hans sätt att "förpacka". Det är dock en viktig talang.
10 000 timmar är något många nog fick höra redan på distriktslagssamlingarna i fotboll. När länets bästa skulle sållas ut snackades det en hel del om att 10 000 timmar fotboll skulle kunna göra vem som helst till en spelare i den absoluta världseliten. Och att sydamerikanerna blir så bra i så unga år därför att de får sina 10 000 timmar gratis eftersom de lever på gatorna och sparkar boll hela dagen, varje dag.
Skicka en kommentar