Konsten att framstå som lite smartare i en debatt

Idag satt jag i Sahlberg i P1 och talade om kinas utveckling med Lars Danielsson. De varnade mig lite på skämt att om jag nämnde tsunami så skulle det bli radiotystnad. Min ingång på ämnet var den här artikeln i senaste Forum Aid.

Nu var det här kanske inte en debatt så mycket som ett sansat samtal. Men i boken skriver vi just en hel del om debattmetoder, vilket jag tycker är väldigt intressant. Min favorit är den som vi kallar Lex Wirfält:

”Konsten att framstå som lite smartare i en debatt
När du ger dig in i din första stora debatt är det viktigaste att du framstår som en vettig person, en duktig person med huvudet på skaft. Resultatet är måhända inte alltid så roligt, men du kan lyckas parasitera på alla de stridande lägren genom att nyktert konstatera att ”det kanske inte är riktigt så enkelt som X och Y ser på saken”. Därefter kan du ge bägge parter rätt på sina håll, men samtidigt lansera din något komplexare analys. Resultatet blir alltid att just du framstår som den allra smartaste debattören.
Fördelen med ett sådant inlägg är också att du i stort sett kan bygga upp hela ditt inlägg med att återvinna det som de tidigare parterna redan har sagt. Du behöver kort sagt inte tillföra så mycket utan skjuter bara in en egen tes på slutet, som ofta är en blandning av de tidigare.”

En av landets allra duktigaste journalister på just denna debattmetod är Johan Wirfält (vilken har varit vår inspiration till kapitlet). Han har längre framgångsrikt sammanfattat kulturdebatter med sin ständiga undermening ”det är inte riktigt så enkelt”. 

Metoden är irriterande såklart. Klas och jag skrev kapitlet just ur irritation över hur den används. Men den har något väldigt enkelt och effektiv över sig. 

Den hänvisar ju till klassisk retorik. Sokrates är nog den första i litteraturen att använda den. Och ni måste ju hålla med om att han är jävligt irriterande när han går runt där på marmorgatorna och försöker framstå som lite smartare än alla andra.

Men så slutade som det gjorde också... Kanske är giftet i bägaren den här gången Linna Johansson?

PS: Ang Danielsson så tänkte jag för mycket kort och ond sekund likna kinas utveckling vid en flodvåg. Men jag höll mig sansad, som tur var.