Klas återvänder från tystnadens rike

• Nu har jag haft min första mardröm om boken. Lite kort så gick den ut på att någon som såg väldigt mycket ut som SJF:s Arne König attackerade mig och bad mig veta hut. Han pressade mig om varför vi skrivit den hemska boken. Jag fick inte ur mig mer än att det var en överlevnadsguide för alla som inte kvalificerar sig för Journalistförbundet. Ett svar som, för alla som inte får facktidningen i brevlådan, syftar på debatten inom nämnda förbund om hur man ska få in alla som inte riktigt går att definiera som journalister utan bara nästan. En grupp som mer och mer börjat omfamna alla vi som inte har eller eftersträvar fast anställning på en fack- eller dagstidning.
Det hemska med drömmen var inte att Arne König-look-a-liken var så arg, utan att jag tvingades försvara mig iklädd en skjorta som hade en stor, smetig lattefärgad fläck på bröstet. Detta fick mig att svettas ymnigt.
Vad betyder det?
Och varför känner jag mig hotad av valrossmustascher?

• Om inlagan: När vi först började skissa på boken så satt Anders och jag ganska mycket och bläddrade i "The official preppy handbook". Det känns som att vi börjar hamna ungefär där vi startade, formmässigt. Det känns fint.

• Lite mer om plåtningen med Martin Vallin: Begåvning är att kunna få någon som ser så alldaglig ut som mig att nästan se cool ut.