En gång blev en flickvän till mig svartsjuk på min bästa kompis, eftersom jag talade så inlevelsefullt om mina närmast extatiska filosofiska diskussioner med honom. Jag förstår henne. Han och jag var oskiljbara under några år. Det var faktiskt lite som två hjärnor som knullade. Så på sätt och vis var jag ju otrogen.
Av någon anledning brukar manliga journalister slå ihop sig till duos. Jag tänker på Bob Woodward & Carl Bernstein, Filip & Fredrik mfl. Dessa kombos har ofta visat sig vara framgångsrika.
Det finns något av en homoerotisk air över dessa manliga duos. Såklart finns det kvinnliga journalister som samarbetar, Anna Hellsten & Annina Rabe driver tillsammans en av Sveriges roligaste bloggar, Shampoo Rising. Men det finns en skillnad. Manliga duos är numer oblygt intima. Helst vill dessa duos föreviga sig själva i varandras armar. Medan man inte finner något sådant löjligt på till exempel Anna & Anninas blogg. För egenligen är det ju lite... infantilt.
Jag inbillar mig att manliga par har blivit mer intima under senare år. Filip & Fredrik vägrade att dela på sig ens som sommarpratare i P1, något som bara en annan manlig duo gjort före dem, Anders Olsson/Sören Jacobsson. Jag tror det finns en befogad rädsla att om man delar på sig så är man plötsligt bara ett halvt geni.
Men varför är då män så snabba att slå sig samman i par? Eller snarare varför blir de så intima?
Jag ser ett par troliga förklaringar:
1. Undertryckt homosexualitet.
2. Två killar som hånglar är det nya intellektuella partytricket för att tigga lite uppmärksamhet.
3. Vi måste vara två män för att nå upp till nivån på vår tids superkvinnor. Med andra ord – vi har inget val om vi ska överleva.
Jag tror av någon anledning att det sista alternativet är mest trolig. Om någon decennium kommer vi se hela flockar av intellektuella män som gaddar ihop sig för att överleva.
Vad tror ni?
Inlägg
1 kommentar:
Jag tror på alternativ 3.
Skicka en kommentar