Klockan halv sex i morse vaknade jag och kunde inte somna om.
Anledningen var en dröm där en kollega lurat ut mig i en skog för en intervju. Vi gick längs en lång stig tills vi kom till en glänta. Där ryckte han fram en diktafon.
– Ingen tycker att du är bra. Hur känns det?
Jag hann inte ens angripa hans intervjuteknik innan jag vaknade. Nu hör det förstås till saken att jag har prestationsångest för en text jag håller på med, men va fan - ska ens undermedvetna verkligen få hålla på så här?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
En diktafon? Det var elakt.
Precis vad jag tyckte.
Jag drömde att någon sms:ade texten "Ja. Fixat." Det hela gällde om jag kunde komma in på en fest i Göteborg. Sen kom jag ändå inte in. Vilken mardröm!
Alltså. Mina mardrömsstandard är typ att människor sitter runt omkring och skrattar medan jag förblöder för att någon just snittat mig i halspulsådern. Ge mig diktafon och elak intervjuteknik any day.
Emma: Mina brukar också vara annorlunda, men lite blod och hot går att skaka av sig. Däremot är det värre när man kritiseras, vaknar och direkt ska börja skriva ännu en text. Märkte jag igår.
Skicka en kommentar