Arbete och sånt...

Igår besökte jag SweCults konferens i Linköping. En hel del kulturekonomi, bland annat av den fd kulturjournalisten Tobias Nielsén och Emma Stenström som tillsammans driver den intressanta bloggen med samma namn. Emma är förresten ordförande för SweCult.

Jag tycker det är lite märkligt att konstnärer ofta beskriver sin arbetssituation som unik och extra utsatt. Den att hela tiden arbeta som frilans och med tillfälliga projekt. Det måhända att villkoren är extra dåliga för konstnärer, men det är ju faktiskt så att de arbetar på ett sätt som allt fler människor kommer göra - inte minst i mediebranschen så som vi beskriver i boken. Felet är att man inte ser styrkan i detta utan hela tiden fokuserar på de negativa aspekterna, som naturligvis inte bör ignoreras. Men som jag ser det finns det långt fler möjligheter att arbeta på detta sätt än nackdelar. Den viktigaste är att ha kontroll över sitt eget arbete.

Jag tror det är fel att endast betrakta frilansaren är en produkt av en negativ marknadsutveckling. Jag tror att fler helt enkelt föredrar att arbete som frilans och på projektbasis. Åtminstonde är det den känsla jag får när jag talar med fast anställda vänner. De talar alla om att det snart är dags att gå vidare.