Fack off!

Martin Ådahl, politisk chefredaktör för Fokus, skriver bra om unga journalisters villkor i en krönika i senaste numret. Om det absurda i att för unga journalister utan fast anställning stödja ett fackförbund (SJF) som motverkar dem. Mediebranschen är förmodligen en av de branscher som allra hänsynslösast utnyttjar ungas arbetskraft till slavlöner. Medianlönen i Stockholm ligger enligt journalistförbundet på 32 000 kr/mån. Ingen jag känner, förutom personer i chefsposition, tjänar så mycket. Det är en väl talande siffra, inte främst för att journalister i Stockholm tjänar mer än de på landsbygden (24 500), utan för vilka "journalister" SJF i själva verket skyddar.

Martin Ådahl beskriver många unga journalisters vardag träffsäkert: "Trots ofta fantastiska betyg och meriter, trots att de lägger ned mångfalt mer inspiration och inspiration än sina äldre kollegor, valsar även de allra mest begåvade runt på elvamånadersvikariat, det ena efter det andra. Ingångslönerna är låga och karriärvägarna stängda. De är vårt intellektuella lumpenproletariat."

Än mer skyddslösa rättsligt är frilansjournalister. Bara att bevisa sin rätt till A-kassa är för en frilansjournalist så absurt omöjligt att det knappt är lönt att betala någon. Men att starta ett eget företag och frilansa är ändå en långt mer framkomligt väg än tillfälliga vikariat för unga journalister. Det ger till exempel möjlighet till en idag nödvändig specialisering och profilering, som i längden gör dig mer oumbärlig och välbetald. På vikariat blir du ofta bara en av många, som kan göra samma jobb - eller åtminstone är det så din chef ser på det. Och även om du är bra och oumbärlig gör ofta regelverket och riskerna med fast anställning att du blir utlasad.
Som frilansjournalist gynnas du just nu mer av ett medlemskap i SAO (Småföretagarna) än SJF.