Något oroväckande noterar jag att ordet "ty" börjar göra en allt starkare comeback i populärkulturpressen. Jag är allergisk mot det. Varje gång jag läser ordet "ty" drabbas jag av flashbacks till min barndoms alla högmässor. Två bokstäver väcker minnen av hur någon äldre gråsprängd präst förklarar exakt hur Gud ska straffa oss arma syndare på domens dag.
Det spelar ingen roll om texten handlar om någon kroatisk musikfestival, lägg in ett "ty" och jag flyttas direkt till betydligt varmare breddgrader än så.
Inlägg
26 kommentarer:
Ordet kan faktiskt funka riktigt morsomt som ett kompletterande rytminstrument i en text. Det finns ett gränsland mellan "nämligen" och "men" där man faktiskt rentav kan inleda meningar med "ty". Kommer inte på något bra exempel nu, de uppenbarar sig av sig själva när man skriver... har alltså själv använt "ty" på detta sätt flera gånger de senaste två åren, garanterat i krönikor du läst. Inget du minns? I så fall fungerade det...
Notera för övrigt att jag introducerade "morsomt" i första meningen – visst kan det ha en framtid inom svängigare svensk kolumnistik?
Förklarade otydligt, där: gränslandet där jag använt "ty" är mellan "nämligen" och "därför", men på samma sätt som man använder "men" som första ord i en mening. Låter kanske obegripligt, men jag ska ge dig ett exempel nästa gång jag hamnar vid detta vägskäl i en text.
Kjell: Jag köper det där, för min del handlar det bara om att det varje gång väcker dåliga minnen. På samma sätt som jag får kväljningar av doften av Fahrenheit, vilket beror på att min lillebror en gång försökte maskera att han kräkts i föräldrarnas bil genom att tömma en flaska i baksätet. Inte så konstigt att jag behövde ta ett 60-tal körlektioner…
Jag tycker att skrivandet hela tiden är en kamp om att komma över hang-ups. Pröva att skriva "ty Fahrenheit" i en text, nya skrivarportar kan öppna sig!
Ska försöka få in det så snart tillfälle ges. "Ty Fahrenheit"…
Hey, du har rätt. Det är mycket ty numera. Och inte bara ty; det är dock och ting och till och med flott. Inte minst i modebloggsvängen. Med flugan och cylinderhatten kom tydligen även orden från förr (eller var det tvärtom?)... Lite fint ändå, på något vis. Jag tror att ord som dåndimpen, dummer och ögonaböj blir sjukt heta S/S 09.
För eller emot i ty-debatten? Äntligen ett köttben med märgen kvar. Det är ett intressant tecken i tiden att ordet ty kan göra comeback utan att brottas ned på marken och få snö mylat i fejset. Ingen har någonsin yttrat ordet ty i talspråk. Man kan även notera att ord som ehuru och slikt ostraffat börjat dyka upp i popkulturella sammanhang. Jag kan inte komma ifrån att det känns lite som när folk ska gå på maskerad och väljer att klä ut sig till farmor.
Vad tycker ni om "dock" då? När jag började skriva fann jag det väldigt ålderdomligt, nu har det dessvärre smugit sig in i mitt språk.
Jag älskar dock. Jag använder det även i talspråket. Allra bästa funkar det när man avbryter ett meningsutbyte med att säga "Dock", låter det hänga där i luften några sekunder, och sedan med nyvunnen emfas hamrar in resten.
Janne, "och slikt" är ditt talspråk, alltså? Men det är klart, säger man "mylat", så...
Frågan om "dock" är väl oftast av mer instrumentell natur? Först börjar man använda "dock" för att variera "men". Sen, efter en missylckad "fast"-fas, börjar man experimentera med "emellertid" när det blivit för många "dock".
Sen fyller man 30 och börjar bli tillfreds med "dock"-ordets lite kulmagade form.
Dock är det väl inget fel på? Och inte så farligt kulmagat heller. Men ty häller lite Acqua di Karl XII:s bibel över texten.
Dock kan du inte använda dock så, Klas!
Bättre:
"Men dock är det väl inget fel på?"
Emellertid! En klassiker. Här kommer en utmaning: vem blir först med att få in ordet ingalunda i en tryckt text?
Alla gånger jag redan skrivit "ingalunda", senast i Göteborgsposten i veckan, får inte räknas som tävlingsbidrag, alltså?
Ord-pretto, moi?
"Näppeligen" skriver jag också ofta...
Haha, kul diskussion. Dock är nog mer instrumentellt. Men tycker att "dock" står över "men", "fast", "emellertid". Mer karaktär. Det finns just något hängande/tungt i ordet. Lätt att missbruka dock.
Kjell: Näppeligen?
Anders: Jovars (bra ord?). Jag gjorde en snabbgoogling på WS och hittade t ex detta:
"Familjescenerna, som slog fast Woods-karaktären Sebastian Starks relationer med ex-hustrun och tonårsdottern, var nästan jolmiga, och av en sort som näppeligen hade hittat in i en House-story."
Förresten, ligger det inte en gnutta härskarteknik i kommentarinledningen: "Haha, kul diskussion."
Tävlingen är bara öppen för bidrag inskickade efter 3 december. Märk kuvertet: "Vafalls".
Kjell: En vågad mening med "jolmiga" och "näppeligen". Har ännu inte nått dit själv.
Härskarteknik: Du menar som i förminskande?
Anders: Ja! Nu kommer pappa in i pojkrummet, liksom.
Själv har jag insett att jag när ett hat mot ordet "nämligen" vid min barm. Det kanske inte drar ner texter till helvetesnivåer just, men väl till Gunde Svanska käckhetsditon. Usch.
något jag använder helt sjukt mycket är "i så måtto att...".
Fast det kunde varit värre, Jag kunde varit en av dem som skriver "i så motto".
"Dock", med tillhörande bisats, följt av något riktigt morskt är i talspråk en lika vinnande diskussionsdödare som lex Wirfält.
Jag håller med Anders om att denna diskussion är redigt underhållande.
Till yttermera visso, detta var en grannlaga kommentarstråd.
Som min föreläsare i matematik på Chalmers sa lite skämtsamt: "Det är bara här och i kyrkan detta ord förekommer idag"
Själv använder jag det friskt, ty historian äro vackrast.
Skicka en kommentar