Första gången jag träffade Tobias Nielsén föreföll han mig totalt obegriplig.
Det var i början av 00-talet och han hade nyligen sagt upp sig från en påläggskalvsposition på Expressen.
I stället hade han börjat läsa på Handels.
Det var, som vanligt, jag som låg efter i utvecklingen. I dag har med sitt företag QNB lyckats förena kultur- och ekonomiintresset - och deltar i konferenser över hela världen. Under hösten har Tobias Nielsén dessutom gett ut Micael Dahléns "Nextopia" på sitt förlag Volante, bloggat regelbundet på
Kulturekonomi (en av landets bästa och mest intressanta bloggar) och fått sitt andra barn.
Om man ska ta ett exempel på journalister som "gått vidare" är han ett utmärkt exempel, han gjorde det bara lite tidigare än de flesta andra.
När Anders och jag lunchade med honom för några veckor sedan tyckte han att det var konstigt att vi inte anställt några assistenter och kom med en massa bra företagartips som vi härmed delar med oss av i veckans helgintervju:
Du var ju något av 90-talets Björn af Kleen på Expressen, eller hur?– Finns han på riktigt? Jag som trodde att det var Björn Wimans slaskbyline. Hur som helst var jag nyhetsreporter också och jag var väl yngre. Jag var bara 19 år när Expressen Fredag drog igång och jag började, så Anders Nunstedt fick köpa ut åt mig. I efterhand kan jag tycka att det är märkligt att jag fick rätt stort utrymme i några år, för jag skrev oftast obegripliga och alltid för långa texter. Men cheferna tyckte väl att jag som ung – då – förstod något de inte förstod. Jag lyckades till och med ha ett mittuppslag med en text utan skiljetecken, inspirerad av Tom Wolfe och James Joyce. Helt värdelös gissar jag.
Vad var det som fick dig att lämna tidningen och journalistiken?– Det var en medveten strategi att inte bara skriva raka, enkla texter. Men det krävde också oerhört mycket jobb. Samtidigt kunde alla gamla polare ta sovmorgon efter sina studentfester och jag hade en bild av att drinkar i plastglas på kårföreningar var något fantastiskt. Jag ville dessutom förstå det jag skrev om, inte bara låtsas som man ofta gör som journalist. Så jag ville plugga vidare. Att jag lämnade journalisten helt beror på att jag inte velat blanda ihop rollerna. Som forskare och rådgivare måste jag kunna vara tyst. Som journalist får jag inte ha egna intressen. Men nu är det ingen som tror att jag är journalist längre, så nu kanske det är dags att börja skriva lite. Någon som har en krönikeplats ledig?
Varför blev det just Handels?– Jag hade gjort en grej på nöjet om kända personer som gått på Handels: Johan Renck, Alexander Bard, Kristian Luuk, Pontus Enhörning. Så jag tänkte att det verkar vara en bred utbildning som leder till sköna grejer. Men jag hade fel. Utbildningen var inte bred utan just en handelshögskola, även om jag började gilla ekonomi som vetenskap i takt med att jag förstod vad det handlade om. Däremot visade sig möjligheterna vara väldigt många när man väl tragglat sig igenom koncernredovisningen. Det är faktiskt fortfarande en härlig känsla.
Nu driver du analysföretaget QNB och bokförlaget Volante, när vi lunchade för ett tag sedan var du inne på att du, om du frilansat, hade försökt driva en något större organisation än att sitta ensam på ett kontor och skriva texter. Kan du utveckla det där?– Inte nödvändigtvis en större organisation, men en större verksamhet som försöker jobba mer utanför Sverige. Det handlar för det första om att undvika det provinsiella refererandet – till varandra och rabblandet av vad som sker på sin ort – som många frilansjournalister ägnar sig åt. För det andra skulle jag försöka få skalbarhet i det jag skrev. Översätta texter till engelska och kanske andra språk och sälja in till 20 redaktioner i stället för en. Ett resereportage från Odessa eller en intervju med Paul Auster kan gå på många ställen. För det tredje att bli expert inom några fält som få andra är bra på, för att även få in föredrag och skriva böcker i ämnet. Inte bara i Sverige. Som exempel så egentligen bara för att jag har översatt några texter och skrifter inom min lilla nisch som vi kan kalla kulturekonomi har jag hållit föredrag i Hongkong, Peking, London och New York. Ett tips till: den frilansare som lär sig Excel bra skulle direkt kunna dubbla sin omsättning. Där finns grymma möjligheter för att få fram roliga och bra vinklar.
Vad tror du att de flesta frilansare gör för misstag när det gäller företagande?– Apropå skalbarhet så verkar många jobba ihop till sin lön genom att göra en mängd smågrejer, typ tips på länkar och lättsteka krönikor. Hur kul är det? Fler borde fundera över hur de kan tjäna pengar smartare. Tidigare nämnde jag att sälja till olika länder. Ett problem tror jag är att många sitter fast i ett operativt träsk där man inte hinner eller orkar se långsiktigt, våga säga nej och kanske starta upp vissa projekt och finansiera dem själv. Det är ju en av företagandets bästa grejer: att starta upp och genomföra saker som man själv har kommit på. Man måste känna att man ha kommandot själv. Även frilansare borde ha en affärsidé och affärsplan, i alla fall uttryckt på en halv A4. Sedan verkar många slarviga vad gäller redovisningsmässiga grejer men det är en sak för sig. Folk snackar om att det är problem med Försäkringskassan om man har enskild firma, men då har man bara styrt upp fel.
Tror du att det lönar sig för en frilans med hyfsad omsättning att skaffa sig en assistent?– Absolut. Ett annat vanligt misstag är att bara för att man kan göra något, så gör man det. Men fler borde låta andra personer hjälpa till med kvittosortering, hemsidesbyggande, beräkningar och researcharbete. Framför allt på projektbasis när man har mycket att göra. Många verkar vara rädda för kostnader och verkar inte tänka på att sparad tid kan användas till att tjäna ännu mer.
Mitt under slutlämningen av "Byt namn!" fick jag ett erbjudande om att skriva texten till en fotobok.
Inlägg
